Lång process vid styvbarnsadoption

Antalet föräldrar som ansöker om att få adoptera styvbarn har nästan trefaldigats på tio år – från 112 adoptioner 2003 till 305 i fjol, enligt Socialstyrelsen. Ofta är det en långdragen process, vilket innebär risker för både barn och föräldrar.

Så står det inledningsvis i en artikel från Svenska Dagbladet och det får en att fundera, varför är detta problematiskt? Borde det inte innebära endast bra saker att man tar ett barn under sina vingar? Nä, det är självklart naivt att tänka så. Tanken är god, men det är inte alltid det fungerar i verkligheten.

Vanligen handlar det om lesbiska par, där ena parten har blivit gravid i utlandet och nu vill den andra delen också ha ett ansvar och en föräldraroll. I artikeln står det att det tar runt 10 månader innan barnet har två föräldrar rättsligt förklarat på pappret, och det är mycket detta som innebär risker. Eftersom det tar sådan  tid blir många frustrerade, och väntan på att svar från staten kan göra att frustrationen går ut över relationen. Detta i sig kan leda till (och har i flera fall också lett till) att barnet i fråga hamnar utan vårdnadshavare. Hur det ens är möjligt att det kan blir så är helt oförklarligt, eftersom inget barn ska behöva leva i den otryggheten.

Detta påminner också om ett ämne vi också tidigare har berör: frågan om vem som får arvet när ena barnet är adopterat. Det kan låta som en självklar sak men dessvärre kan det på grund av otydliga lagar bli problematiskt. Läs gärna inlägget här: Undvik arvsbråk

Barnet ska alltid, alltid, alltid gå i första hand. Detta oavsett om det handlar om adoption, biologiska barn, föräldrar som är homo eller hetero och oavsett ålder på barnet. Viktigt!

Undvik arvsbråk

Att vara adopterad kan vara komplicerat, även fast det borde vara som så att barnet tillhör familjen exakt lika mycket som de andra. Och vanligen är det inga som helst problem för den adopterade att fungera i familjen, men problem kan lätt uppstå när föräldrarna dör och det är dags att dela upp arvet mellan syskonen. Är en av syskonen adopterad medan den andra är föräldrarnas biologiska dotter eller son – är det tyvärr lätt att han eller hon anser sig ha mer rätt till familjens ägodelar. Rent rättsligt är så inte fallet, utan om inget annat anges i testamentet ska föräldrarnas ägodelar delas ut rättvist bland alla barn, biologiska eller adopterade.

Tyvärr är det många familjetvister som hamnar i rätten, men så behöver det inte vara – det handlar bara om att hitta rätt system för att dela lika. Handlar det till exempelvis om en stor del land, och barnen i fråga inte kommer överens om de ska sälja tomten eller ha kvar den, så är en smart lösning att stycka av tomten. Det kan man få hjälp med, exempelvis av bocenterbyggtjanst.se, och med det så kan man dela upp det så att en säljer medan den andra behåller en del av tomten. Läs mer om tjänsten tomtförädling där ni får hjälp med att ordna upp detta genom att klicka på bilden nedan:

 

Mer om man undviker arvsbråk kan du läsa i  denna chatt från Sydsvenskan. Där har man tagit upp flera olika familjekonflikter, och tar också upp frågan kring adoption och hur det blir med arvet i familjen då. Det är en intressant och bra läsning som gör att man förhoppningsvis inte hamnar i bråk över ett arv när någon går bort. Det är då man ska sörja personen, inte bråka om pengar eller dylikt.

När ett barn dör

När det som inte får hända, är det svårt att gå vidare. Luften går ur kroppen och man krampar tag i vad som helst för att inte fallera helt. Döden. Det är någonting som helt klart är svårt att hantera, men det går faktiskt, även om det inte känns så när man är mitt i misären.

Extra tung är det så klart när ett barn dör, och speciellt om det är ens eget barn. Det är inte meningen, enligt naturens lag, att man ska begrava sitt barn. Nej, det är mer så att man som barn ska begrava sina föräldrar. Självklart ska man göra det när man slutat vara barn och istället är vuxen, och ens föräldrar är gamla. Så är det ju dessvärre inte alltid, utan ibland händer olyckor och sjukdomar som tar ifrån oss personer vi älskar långt tidigare än vad som var meningen. Och det kan ju verkligen hända vem som helst, från kändisar till “vanliga” människor. Det finns inget riktigt skydd mot döden, utan det gäller bara att acceptera den alltid väntar runt hörnet. Det som man får göra är istället att göra avslutet värdigt, och ordna en fin begravning. Med abclillabegravningsbyran.se kan du ordna en fin begravning för dina när och kära. Goda nyheter är dock att betydligt färre barn dör i Sverige idag, jämfört med 15 år sedan. Anledningarna heter bättre sjukvård samt en ökad medvetenhet bland föräldrarna. Det är ju verkligen fint att veta, och förhoppningsvis kommer utvecklingen att gå åt samma håll så att det om ytterligare 15 kommer att vara ännu mindre barn som dör.


En film med några kändisar som förlorat sina barn

Vårdnad om barnen vid skilsmässa

Idag är det tyvärr inte alls ovanligt att allt fler gifta par väljer att gå skilda vägar efter några år tillsammans. På ett sätt är det här självklart både tråkigt och sorgligt, att fler och fler inte får kärleken att hålla, men på ett annat sätt kan man se det som något positivt att fler personer vågar ta sig ur förhållanden och relationer som inte gör dem gott.

Självklart är det alltid många beslut vid skilsmässa som ska tas och även om det är rätt beslut att gå skilda vägar så är det klart att denna period ofta är ganska jobbig. Förhoppningsvis är separationen ett gemensamt beslut för de båda parterna och då går oftast skilsmässan relativt smärtfritt. Är det däremot en som inte vill kan denna process bli både utdragen, kaotiskt och kanske till och med en rättssak. Är det dessutom barn med i bilden kan denna process självklart bli ännu mer tuff. Ska man ha delad vårdnad? Vem ska ha barnet eller barnen mest? Ska en ta över hela vårdnaden?

Dessa beslut är sällan lätta att ta och oavsett hur man gör så finns det alltid en risk för tjafs och bråk mellan föräldrarna. Men vad gäller egentligen när det kommer till vårdnad om barnen?

”Även efter en separation har barnet dock rätt till båda sina föräldrar. Därför är det rimligt att i normalläget ge föräldrar delad vårdnad vid separation. Utvecklingen sedan 2006, när en ändring i föräldrabalken gjorde det lättare att få ensam vårdnad, är därför olycklig.

Dels har antalet vårdnadstvister ökat markant sedan lagändringen, dels har mamman i den absoluta merparten av fallen fått ensam vårdnad. Detta kan förklaras med att rätten generellt ger vårdnaden till den förälder barnet bor hos – oftast mamman. Den snabba ökningen av antalet fall där man tar ifrån pappan vårdnaden tyder ändå på att något gått fel.”

Barnets introduktion till förskolan

När man har ett nytt barn är det redan läge att börja fundera på vilken förskola som du vill att barnet ska gå på. Det är till och med kösystem och man bör anmäla sitt barn tidigt på grund av personalbrist. Något man kan fundera över är också om man vill att barnet ska gå i en privatägd eller kommunal skola, det finns för och nackdelar med båda två.
När barnet ska börja förskola kan det ha betydelse för hur hela verksamheten runt om barnen ser ut. Det viktigaste när man väljer förskola är att undersöka hur de arbetar, hur de arbetar och om era värderingar stämmer överens med varandra. Sedan är det värt att komma ihåg hur läroplanen ser ut när man väljer en kommunal verksamhet.

  • Hur ser den privata förskolan på uppfostran
  • Är förskolan styrd som ett kooperativt, ett aktiebolag eller är det en stiftelse
  • Kan du överväga att ha barnet hos en dagmamma om det är något som skulle föredras med hemmamiljö och en mer intimare atmosfär

Inskola ett barn

När ett barn, helst ett som är adopterad, kan ha svårigheter att inskolas då detta innebär att de måste lämnas iväg och på så vis kan barnet få separationsångest.  Det man då gör är att ha en inskolning, den tillåter barnet att få vänja sig med den nya platsen med alla nya barn och personal. Detta brukar hjälpa och barnet kan vänja sig och slipper den värsta chocken, barnet brukar oftast bli ledsna när det är dags att stanna kvar på förskolan själv men det ska gå över och då börjar barnet leka med de andra barnen.

En försäkring för hela livet

En försäkring för barn bör räcka så länge som möjligt, och många försäkringar gäller faktiskt ända till dess att barnet, alltså försäkringstagaren, blir myndigt. Då omvandlas barnförsäkringen till en livförsäkring.

Eftersom en försäkring av denna typ förändras på barnets artonårsdag har man som förälder mer att sätta sig in i; både villkoren för barnförsäkringen och för livförsäkringen. Detta kan avskräcka en del föräldrar, men fördelarna med denna typ av försäkring brukar ändå överväga nackdelarna. Det är dock viktigt att läsa igenom villkoren ordentligt, och jämföra olika försäkringsbolag. Precis som när det gäller bil- och hemförsäkringar kan villkoren skilja sig åt kraftigt.

En barnförsäkring täcker olycksfall, sjukdomar och handikapp, i många fall ända till dess att ”barnet” fyller 25. Skyddet kan bestå i ett tillskott till det vårdbidrag som Försäkringskassan betalar ut om en förälder måste stanna hemma med ett sjukt barn en längre tid.

Det allra bästa är att skaffa en försäkring redan innan barnet är fött. En gravidförsäkring gäller från och med den tionde graviditetsveckan för mamman, och för barnet från den 26:e graviditetsveckan och fram till dess att barnet är ett halvår gammalt. Sedan omvandlas försäkringen i många fall till en barnförsäkring, som i sin tur kan övergå i en livförsäkring.

Att döpa adoptivbarn

Många som adopterar barn vet inte om barnen är döpta eller inte i ursprungslandet. Hur det står till med den saken beror delvis på från vilket land barnet kommer. I katolska länder, som exempelvis länderna i Sydamerika, döper man barnen tidigt. Det är dock inte säkert att varje enskilt barn hinner döpas innan det kommer till adoptivföräldrarna i Sverige eller något annat land. Även i Sydkorea är många, men långt ifrån alla, kristna, så barnet kan redan vara döpt. Helt säker kan man dock aldrig vara. Barnhem döper i regel inte barnen som lämnas dit, eftersom de vill att barnet ska döpas i föräldrarnas tro om det adopteras. Man kan därför få viss ledning av hur gammalt barnet var när det kom till barnhemmet.

Av denna anledning väljer många att döpa sina adoptivbarn. Det finns inget som hindrar att barnets döps en gång till, framför allt inte när det görs för att vara säker på att barnet blir döpt åtminstone en gång. Doppresent lär barnet dessutom inte ha fått i ursprungslandet, om inte några ägodelar som kan härröra därifrån så att säga följer med barnet.

Om barnet redan är döpt i hemlandet, och det finns papper på detta, går det inte att döpa det igen i Sverige. Vill man däremot ordna en ceremoni för att välkomna barnet in i församlingen kan man hålla en dopförnyelse eller dopvälsignelse i kyrkan, med efterföljande fest och presenter. En del frikyrkor praktiserar inte barndop, eftersom de anser att man måste nå en viss mognad innan man kan ta ställning i frågan. De håller istället barnvälsignelser i kyrkan. Även detta kan kombineras med en fest.

Adoptioner

Att adoptera är något som har kommit att bli allt vanliga här i västvärlden. För i takt med att allt fler barn lever i dåliga och nästan omänskliga förhållanden på vissa platser, väljer fler vuxna att adoptera istället för att skaffa egna barn.  Viljan att adoptera behöver alltså inte alltid bero på barnlöshet och att man inte kan få egna barn, utan det finns många där ute som av ren moral vill adoptera och ta sig an ett barn ifrån fattiga länder.

Man kan dock konstatera att debatten har varit het kring just adoptioner och reglerna kring detta. Många har kritiserat processerna och hur det fungerat, och menat på att många fattiga länder går offer för barnlösa människor i västvärlden. Detta kan ju dock tyckas vara en cynisk syn på det hela, och ingenting är ju själva verket svart eller vit när det kommer till adoption. Det finns givetvis alltid två sidor av det hela.

Så hur kan man som potentiell adoptivförälder vara säker på att allting sköts precis som det ska och enligt spelets alla regler. Svaret är på detta är svårt, just på grund av att man inte alltid kan vara 100 procent säker på att allt går enligt planerna. Det viktigaste bör dock alltid vara att barnet i fråga prioriteras till max och att dess välmående alltid är i fokus. Det är alltså ingen produkt det handlar om, utan ett människoliv vars välmående och lycka alltid bör prioriteras. Så länge barnets hälsa är i fokus så kommer alltså allting att gå strålande.