Många som adopterar barn vet inte om barnen är döpta eller inte i ursprungslandet. Hur det står till med den saken beror delvis på från vilket land barnet kommer. I katolska länder, som exempelvis länderna i Sydamerika, döper man barnen tidigt. Det är dock inte säkert att varje enskilt barn hinner döpas innan det kommer till adoptivföräldrarna i Sverige eller något annat land. Även i Sydkorea är många, men långt ifrån alla, kristna, så barnet kan redan vara döpt. Helt säker kan man dock aldrig vara. Barnhem döper i regel inte barnen som lämnas dit, eftersom de vill att barnet ska döpas i föräldrarnas tro om det adopteras. Man kan därför få viss ledning av hur gammalt barnet var när det kom till barnhemmet.

Av denna anledning väljer många att döpa sina adoptivbarn. Det finns inget som hindrar att barnets döps en gång till, framför allt inte när det görs för att vara säker på att barnet blir döpt åtminstone en gång. Doppresent lär barnet dessutom inte ha fått i ursprungslandet, om inte några ägodelar som kan härröra därifrån så att säga följer med barnet.

Om barnet redan är döpt i hemlandet, och det finns papper på detta, går det inte att döpa det igen i Sverige. Vill man däremot ordna en ceremoni för att välkomna barnet in i församlingen kan man hålla en dopförnyelse eller dopvälsignelse i kyrkan, med efterföljande fest och presenter. En del frikyrkor praktiserar inte barndop, eftersom de anser att man måste nå en viss mognad innan man kan ta ställning i frågan. De håller istället barnvälsignelser i kyrkan. Även detta kan kombineras med en fest.