Idag är det inte ovanligt med bredare familjespektran än klassiska och biologiska ”mamma-pappa-barn”-konstellationen. Som i många fall är lagen lite långsammare och idag står en bonusförälder utan rättsligt skydd. Idag kan en bonusförälder adoptera ett bonusbarn, men det är inte helt enkelt. 

Även om en bonusförälder saknar rättsligt skydd kan det uppstå situationer som komplicerar vårdnadsfrågan. Skulle det uppstå juridiska problem kring en familjesituation är det bra att ta hjälp av Legio Advokatfirma som bland annat specialiserar sig på tvister gällande familjen. Skulle man till exempel som vårdnadshavare med sin nya partner vilja att vårdnad äv en tillfaller den “nya” föräldern måste denne adoptera sitt bonusbarn. Det är en process som tas juridiskt där man tar hänsyn till även vad den biologiska föräldern anser om det, trots att den inte är närvarande.

En bonusförälder har skyldigheter

Även om en bonusförälder på många sätt saknar skydd i lagen när det kommer till ens bonusbarn (som ju i många fall kan vara lika självklar som en frånvarande biologisk förälder) har den många skyldigheter. Till exempel räknas bonusförälderns inkomst in i hushållets gemensamma inkomster, och därför baseras barnomsorgen på båda föräldrarna i hushållet trots att den ena inte är vårdnadshavare. Många bonusföräldrar ser dock sina bonusbarn som sina egna, och dessa föräldrar hamnat lätt i skuggan eftersom de inte har samma lagliga ansvar kring att fatta tunga beslut som en vårdnadshavare.

Det finns många saker en bonusförälder har rätt till. I Luleå kan bonusföräldern nyttja den föräldrasupport som kommunen erbjuder när det handlar om att få hjälp med frågor som rör barnuppfostran. Kanske är det ett gräl som ständigt dyker upp, eller någon oro, funderingar eller liknande. En bonusförälder kan också vabba. Då behöver man anmäla det hos försäkringskassan och fylla i en blankett. Andra goda råd till bonusföräldrar kan man hitta i den här artikeln från UNT.

Skulle man vilja adoptera sitt bonusbarn kommer domstolen i den mån det går kontakta den biologiska föräldern för att höra vad den tycker om det. Det är dock inte säkert att domstolen tar hänsyn till den biologiska förälderns åsikt, förutsatt att denne är frånvarande och bara har sporadisk kontakt med barnet. Är barnet över 12 ska även barnet få vara med och bestämma det.